Om att ha en bit av idyllen kvar

Att lämna något i ett decembermörker är inte så svårt.
När slask, blöta uppfarter och regntunga skyar hänger över en.
Tiden när allt mest är grått, smutsigt och helt ärligt ganska fult.

För vi lämnade ju huset vid årskiftet 2017/2018.
Ett beslut som känts helt rätt för oss rakt igenom.
Vårt liv på landet blev alldeles för komplicerat förr oss.
Och i ärlighetens namn för tungt för mig och min hälsa… Och min man, som sällan uttrycker stress, men som nu i efterhand kan känna att han var väldigt stressad i perioder då.
Det är ju så livet är, föränderligt och just nu är det här med livet i stan det bästa för den här lilla tonårsfamiljen.

Men nu… När blommor blommar, bin surrar, fjärilar fladdrar och solen värmer på.
Ja, den här tiden när allt är vackert och väldigt härligt.
Då har vi den enorma förmånen att faktiskt ha en bit av den idyllen kvar.

Den lilla byn där husen är vackra, havet finns nära och människorna vänliga och hälsar på varann.
Ja, där bor ju svärmor o hennes man kvar i ett stort hus med extrahus på tomten så vi kan samlas allihop.

Där har vi spenderat några dagar nu och njutit av lantluft och stilla tempo.
Ätit jordgubbar och grillat.
Gått till badet och sparkat boll med en liten kusin.
Spelat musik och dansat till YMCA 🙂

Nu när allt har landat igen.
Nu när vi kan lägga sjukdomen bakom oss.
Nu när pusselbitarna börjar falla på plats.

Då är det allt bra fint att kunna ”semestra” lite i byn som i över 6 år var vårt hemma.
Men hemma är ju alltid där vi har vår familj.
Och hemma kan vara på flera platser än bara en, eller hur.
För mig är hemma isf just det.

Så.
Vi har onsdag och semestervecka.
Träningen är avklarad och duschen är aldrig så härlig som just efter en svettigt pass på gymmet.

Det blir utflykt idag. Vädret är av och på och jag blir rastlös.
Tur det finns mycket att titta på då 🙂

Ta hand om Er!
Varma kramar Anna

Om lite mer från kalaset

Lilla mamma…
Idag är det en vecka sedan mamma fyllde 70 år.
Lilla söta mamma.
Ja, för hon e rätt liten lilla mams.
150 cm typ.

För hon ser ju hur cool ut som helst ju.
Det är ingen som på en bild kan se att mamma lever med ständig smärta.
Att ryggen sjunkit ihop så pga av diskbråck på tre ställen…

Det tär att leva med smärta.
Men det här var mammas dag och då vill man bara tänka på det som gör livet gott.
Som att dofta på en väldoftande ros…

Eller få en puss av sin man.
Jag må va fånig, men det här är något av det finaste för mig.
När jag ser mina föräldrar så här.
Vi mår ju alla bra av kärlek ❤

Som den här mannen alltså.
Med ett hjärta stort som en galax.
Med så mycket trygghet att landa i så det räcker minst två varv runt jordklotet.
Vid hans sida mår jag alltid så bra.

Å här då…
Farmor med lillprinsen i familjen.
Allas lille gullegris ❤

Mat…
Alltså hur gott är det inte att äta?!??
I synnerhet när allt kommer serverat 🙂

Å bubbel…
Självklart skålar man i bubbel en sådan dag!
Här finns minsann en liten flaska champagne på kylning idag med…
För idag går även maken på semester!!
Yay!! Ska bli så härligt 🙂

Tårtan….
Ja, men ni ser ju…
Den var magisk!!

Ja, här råder fredag och vi liksom väntar på att mannen ska komma hem!
Äntligen semester alla T R E ❤
Så för att ”fördriva” tiden lite ska juvelen och jag promenera till Maxi och förbereda handlingen, så kan vi bara bli upphämtade med kassarna där 🙂

Å konserten igår!!!!
Ni som har koll på Instagram såg säkert i mina stories vilken härlig kväll
svägerskan och jag hade 🙂
Å den där rösten han har alltså… Helt magisk!

Ha en L O V E L Y fredag!
Mycket kärlek,
Anna

Om att gå på konsert och vara alldeles tagen

Alla bilderna är från mor & fars trädgård….

Sitter här och är alldeles tagen…
För jag har just tittat på Kenzas förossningsvideo.
Alltså, jag brukar undvika förlossningsfilmer annars för jag har så extremt svårt för att se det.
Det blir flashbacks till min egen förlossning som inte heller var ett drömscenario…

Men så var det något som gjorde att jag bara var tvungen att titta…
Eller ibland blundade jag lite och emellanåt glömde jag att andas.
Sen samtidigt blir jag så otroligt berörd.
För det fina som finns där är kärleken mellan de två som skapat livet de snart ska få möta i verkligheten.

Att möta och ge liv är ju något helt fantastiskt.
Men visst går många kvinnor igenom ett rent h-vete för att sätta barn till världen.
Sen kommer belöningen…
Lyckan att få bli förälder till ett litet mirakel.
Varje gång det sker är verkligen ett mirakel.

Så jag är tagen.
Men samtidigt är det så vackert så det var fint att jag tittade.

Nu ska jag rota runt i garderoben och se vad som passar till kvällens konsert.
Svägerskan och jag ska till Borgholms slottsruin och titta på Weeping Willows.
Ska bli såååå kul och mysigt!

So… got to go!

Ha en fin kväll vänner!
Varm kram Anna