Om drivkraften

Linsgrytan har landat i magen och jag varvar ner lite innan kvällens danspass.
Jag försöker alltid se till så jag hinner äta minst 1-1,5 timme innan jag ska på pass.
Sen behöver jag fylla på efter passet med så klart.

Träning, kost och hälsa – hur håller man i egentligen?
Jag tror vi alla har olika saker som driver oss. Just nu har jag stort fokus på träning och kost för att må så bra jag bara kan.
Men jag vet att jag har andra områden i livet som jag med behöver ”spraka mig därbak” för att komma igång med.

Men vi börjar med vad som driver mig att komma iväg till gymmet 5-6 gånger i veckan.
Jag behöver alla de här träningspassen just nu för att orka och få energi.
Men vi vet ju alla att den bästa träningen är den som blir av. Så jag tycker alla ska fokusera på den träningen man gör istället för den man inte gör.

Det som driver mig är LIVET.
För livet är mig alldeles för kärt för att jag ska våga att låta bli.
Jag vill så galet gärna hänga med bra många år till så jag har verkligen bestämt mig.
Jag har bestämt mig för att lägga den här tiden på mig själv för att vara i så bra form som möjligt. Fortfarande känner jag att jag är i en uppbyggnadsfas, för kroppen har tagit sjukt mycket stryk.

Dessutom märker jag att ju mer jag tränar, ju mer energi fylls jag på med. Så det är ju verkligen en win-win-situation.
Fortfarande märker jag att hjärntröttheten sitter i. Det gör den ganska länge efter avslutade cytokurer. Frågan är nog faktiskt om jag nånsin blir av med den.
Den gör att jag inte orkar sitta still eller fokusera flera timmar i sträck. Jag måste ställa mig upp, röra på mig för att orka hålla fokus. Men det är ju även det en träningssak, så jag jobbar på det och finner mina egna vägar.

Två gånger cancer är ju två gånger för mycket. Nu får det faktiskt vara nog. Och jag tänker göra allt för att hålla mig i så bra form jag kan.
Men jag vet att jag har inte gjort något för att jag har drabbats. Men jag har, minst sagt, haft en gräslig otur.
Stress däremot är ju en faktor som göder cancer, så nu passar jag mig väldigt noga för att hamna i gapet på stressmonstret.

Regelbunden träning gör även att jag har ett stort intresse för kost. Jag är inte vegetarian eller vegan, men äter huvudsakligen växtbaserad kost.
Jag äter fortfarande kött och tycker det är gott, men jag äter det mycket mer sällan numer helt enkelt.
Det är ett val jag har gjort för att jag mår bättre så.

oftast handlar det om att göra ett val och hålla sig till det. Det handlar om att verkligen bestämma sig och inte ge vika för sin övertygelse.
Lyssna till den inre rösten som faktiskt är den som leder oss på rätt spår. Den som talar om för oss vad vi mår bäst utav.
Det är som att ge sig själv det bästa man kan, nämnligen tid till sig själv.
För ju bättre vi mår i oss själva, desto mer kan och orkar vi ge till andra.

Jag vill vara en närvarande person i mina näras liv. Så för min och deras skull väljer jag att satsa tid på att ta hand om mig och min kropp.

Livet är för kort för att kompromissa hela tiden. Vi har ett liv att förvalta, då tycker jag att vi alla gör rätt i att ta hand om oss.
Sen vet vi ingenting om, så det är bättre att ta tag i saker i nuet, innan det blir sen.

Hur tänker DU?
Vad har just DU för drivkrafter?
Vilka är DINA styrkor?

Nu ska jag snart valsa bort till gymmet och köra Dance Aerobics, något jag verkligen älskar!!! 🙂

Ha en riktigt fin kväll fina vänner!
Varma kramar Anna

Om att ha fått kallelsen med stort K

Det är med total skräckblandad förtjusning jag öppnar kuvertet.
Är det en kallelse till operation för rekonstruktion tro?

Jaaaaaaaa!
Jag skakar samtidigt som jag vill hoppa jämnfota!!
Den 29 april är det dax. Då ska min rekonstruktion påbörjas.
Jag vet och inser att det kommer bli en mycket smärtsam resa, men jag vill göra den.
Jag vill så förbaskat gärna bli lite helare igen.

Just nu fladdrar tankar och känslor åt alla håll så ett svettigt pass på cykeln kommer rensa huvudet tänker jag.

Jag tror jag återkommer när jag samlat mig lite mer….
Ta hand om Er och ha en fin torsdagskväll!

Varma kramar Anna

Om det där med balansen

Balans i livet – vad innebär det egentligen?
Nog är det något som de flesta av oss funderar på ganska ofta.

Ibland har jag en känsla av att jag ofta ”är på väg” – som att jag ständigt har något ATT göra. Fast jag inte kommer till det jag VILL göra.
Är ni med på skillnaden?

Jag jobbar ständigt med känslorna att jag inte är ”onyttig” så fort jag sätter mig ner och gör ”ingenting”. För hur det än är lever vi ju i ett prestationssamhälle, där allt räknas utifrån VAD vi har presterat.

Idag hade jag inte världens bästa känsla inom mig. Jag hade sovit dåligt (min man var i Stockholm på konsert, jag är ju van att han andas där bredvid mig i sängen) och tankarna snurrade.
Jag vill ju komma tillbaka till livet och få en ”vanlig” vardag. Göra ”rätt” och tjäna mitt uppehälle genom att jobba. Men efter bara några dagar så känner jag att det är extremt splittrat att jobba två timmar per dag.
Varför då?
Jo, för jag har en ganska lång startsträcka vilket innebär att det tar en del tid för mig innan jag är på jobbet. Sen hinner jag inte särskilt mycket på två timmar.
Så jag ska ställa frågan om jag får ha ett annat upplägg – ett som passar mig bättre.

Balans… -ja, för det blir ju inte jättebra balans när jag exempelvis måste stressa till vattenquigongen på fredagar. Den som hjälper mina leder att mjukna och kroppen att gå ner i varv. Nej, det blir ju inte balans när jag ramlar in där med andan i halsen…

Idag var jag iaf ur balans. Kände mig trött och energilös. Men idag kände jag att jag BEHÖVDE upptempo. Jag behövde inte stänga in mig hemma efter jobbet och dra en filt över huvudet. Jag behövde energi och endorfiner.
Så det där trip-passet jag hade bokat in vid lunchtid var prick precis vad jag behövde idag. För det gav mig ny energi. ÄVEN om jag verkligen körde skiten ur mig själv så gick jag därifrån med en känsla av POWER. Och med ett STORT LEENDE på läpparna.
För att jag kan och för att jag fick plocka fram mitt pannben och bara köra. Svettas så det sprutade om mig.

Men efteråt kunde jag gå hem. Ta en skön dusch och äta en ordentligt stor lunch. Jag var verkligen vråååålhungrig och då är det ju så gott att äta 🙂

Så ja. Jag balanserar fortfarande.
Vacklar lite hit och dit. Försöker vara stadig, men det tar tid helt enkelt.
Men vi samarbetar kroppen, själen och jag.

Så säg mig. Hur många har stor igenkänningsfaktor i det här?
Vad kan vi göra för att hjälpa varandra att skapa balans?
Hur kan jag hjälpa dig där ute, du som just nu undrar vad du ska ta dig till?
För kanske är det just det DU behöver just nu. Kanske är det nån som känner att jag skriver till just DIG.

Jag vill så gärna vara en medmänniska.
Till alla som vill.

Stora varma kramar,
Anna

Om att ha fått påfyllning & självhjälp

Måndag, och vårvädret som förra veckan skämde bort oss med, är bokstavligt talat som bortblåst.
Men ja, det var februari och nu är det början på mars, så än har vi en del ruskväder kvar att vänta oss 🙂

Jag började min dag med en rask promenad till sjukhuset. Det är ca 3 km dit så det är skön vardagsmotion att gå fram och tillbaka.
Dagens mission på sjukhuset var att få en påse dropp. Det är ett kalkpreparat som ska stärka min benstomme. Cytostatikan skrämmer ju skiten ur cancercellerna, men skövlar även både två och flera goda celler i sin framfart i kroppen.
Därför stöttar man nu upp mitt skelett med detta dropp, som jag ska få 6-8 gånger med 6 månaders mellanrum. Detta var nummer 2.

Promenaderna är min hjälp till självhjälp. Frisk luft och rörelse hjälper både kropp och själ att må bättre.

Så nu har jag vänt här hemma en stund, fyllt på magen med lunch, och ska nu bege mig till jobbet.
Så jag pälsar på mig igen, fäller upp mitt paraply och traskar iväg.
När jag har slutat ska jag till min bästa frisör och putsa till frisyren som börjar bli en aningens bångstyrig 😉

Ta hand om Er och ha en fortsatt fin måndag!
Varma kramar

Anna



Om att känna sig så välkommen tillbaka

Tänk att komma tillbaka till jobbet efter ett års sjukskrivning och mötas av den här ljuvliga vårbuketten. Sååååå himla fint!

Det är ju det. Jag har så underbart goa kollegor som är så omtänksamma och varma.

Så just det möttes jag av igår. Varma kramar, underbara blombuketten och ”komma-ifatt-prat”. Eller ja, vi har ju haft kontakt hela tiden, men det där att bara känna sig ”vanlig” och ”en-i-gänget” igen är ju så härligt!
Två timmar rasslar ju iväg väldigt fort, så det var mest att hitta min plats igen det handlade om igår.

Sen var det mest hem och vända då jag skulle till sjukhuset och rehabbadet för vattenquigongen.

Fredagskvällen blev en hederlig hemmakväll med lite hämtpizza och filmmys.
Nu är det redan lördagskväll och jag har bakat lite här idag. Knäckebröd, tahinitryffel och granola 🙂

Dax att skapa lite mellostämning med ett glas bubbel och lite matlagning!
Andra chansen ikväll – vilka tror ni går vidare?

Ha en riktigt fin lördagskväll vänner!
Varma kramar Anna

Om att fokusera på plus istället för minus

Lägga till eller dra ifrån – det är frågan?

Visst kan det vara så att vi oftast fokuserar på vad vi ”måste” plocka bort i våra liv, istället för det som vi faktiskt adderar.
Jag har verkligen gjort en ganska stor omställning i mitt liv det senaste året. En omställning som jag valt själv, för den får mig att må så mycket bättre.

Jag väljer att fokusera på allt som jag faktiskt har adderat, istället för det som jag medvetet plockat bort.

Vad har jag lagt till jämfört med tidigare då?


* Träning
Jag har lagt till träning i många olika former – tidigare var jag ute på löprundor, men ärligt talat så sprang jag sällan på vintern… Nu tränar jag väldigt varierat.
Danspass – för jag fullkomligen äääälskar dans! 🙂
Cykelpass i form av The Trip – för intervallträningen och jobba upp pulsen rejält, älskar att svettas ordentligt!
Milon – styrketräning för att jobba upp bättre muskler och förhindra benskörhet
Yoga – för smidighet, men framförallt sinnesro och avslappning.

* Kosten
Skulle nog kalla mig för flexiteraian – jag äter kött, men väldigt sällan. När vi köper kött ska det vara från naturbetande ekologiska djur.
Den mer växtbaserade kosten är enklare att tillaga och får mig att må så mycket bättre.
Vitt socker undviker jag i möjligaste mån och köper inte hem det. Det har gjort att jag intresserat mig för alternativa sätt att baka på och experimenterar med olika rawfoodbakverk 🙂

* Stressa mindre
Stressen – den har verkligen gjort mig sjuk så många gånger. Forskning visar även på att stor mängd stress kan vara en bidragade orsak till bröstcancer… Jag säger INTE att jag orsakat den här bröstcancern själv, men den har fått mig att tänka ett varv till på hur jag lever och behandlar mig själv. För jag har misshandlat mig själv ganska gravt under en längre tid.
Nu är jag snällare mot mig själv och inte så hård mot mig själv. Jag vågar också vara ärlig inför mig själv och min omgivning om vad jag känner att jag orkar med. Jag har begränsningar i min kropp och jag har lärt mig att lyssna till dem.

* Vila
Vila och återhämtning är så oerhört viktigt – det tillåter jag mig själv att göra på ett helt annat sätt än tidigare.

Så när jag idag lyssnade på Food Pharmacys senaste poddavsnitt var det många aha-upplevelser. De intervjuade Dr. Rangan Chatterjee som skrivit boken Hälsobalansen, 4 nycklar till ett bättre liv – hur du vilar, äter, tränar och sover dig till ett friskare liv. En bok jag definitivt vill läsa!
För vi har ju faktiskt ansvar över våra egna liv och kan många gånger hjälpa oss själva till ett bättre mående.
Du kan lyssna på avsnittet här.

Ta hand om Er!
Nu ska jag ge mig själv min välbehövliga sömn – den är en utmaning, men jag hoppas på att det ska bli bättre framöver när kroppen vant sig ännu lite mer vid hormonblockerarna.

Varma kramar Anna

Om att bli med två igen

Det gick bra för juvelen på tandregleringen imorse, 5 minuter sen var det klart 🙂 Hon får helt enkelt ha kvar tandställningen 6 månader till innan de kan gå vidare.

***

Sen hade jag en läkartid på Kirurgen. En tid som jag väntat på. En tid som varit som ett slags mål, för en friskare och helare Anna.

För den ni möter ser ju inte sjuk ut längre. Hon ser ju bara ut som att hon valt att klippa sig i en riktigt kort frisyr. Ingen kan på ytan se vad jag och min kropp gått igenom.
Under ytan och skalet så ser verkligenheten ut så här.
Naturligtvis inget man behöver visa upp för var och en.
Men jag väljer att göra det för att skapa förståelse och ödmjukhet inför allas våra livsöden.

Just nu känner jag mig halv och har hela tiden haft siktet inställt på rekonstruktion.
Det begränsar mig att känna mig så här.
Det begränsar mig för att jag känner mig annorlunda och stympad. Det är en kroppsdel som fattas mig.

Ett bröst för en kvinna i min ålder har ju inte längre en ”funktion” så till vida att jag ska amma ett barn.
Nej, den livsviktiga fuktionen har inte längre brösten för mig.

Men det gör att jag fortfarande känner mig sjuk.
Visst är jag det på ett sätt, men tanken är ju ändå att jag ska komma tillbaka till livet nu.
Då är det viktigt för mig att bli hel igen.
Under våren är det dax. Då ska jag bli med två igen!!
För jag träffade en läkare tillika plastikirurg idag.

Det kommer att bli ett implantat för min del. Det finns inte så mycket att ta utav på min kropp för att göra ett bröst till. Och jag tror inte att jag kan äta upp mig så pass att det skulle vara möjligt…
Så ett expanderimplantat kommer att opereras in, som succesivt kommer att fyllas på, så att huden töjer sig. Därefter gör man ett nytt ingrepp och opererar in ett permanent implantat.
Jag står nu i kö, och kommer förhoppningsvis få göra detta redan i vår!!!

För mig känns det här oerhört viktigt och stort. Det är en milstolpe för mig.

Jag har FULL respekt för att vi alla är olika och tänker olika kring det här. Men det här är MIN kropp och över den bestämmer JAG.

Vill ni läsa mitt inlägg som jag skrev efter masektomin, så hittar ni det på min gamla blogg här.

Frid & kärlek mina vänner,
Till Er Från Mig