Om att ingen är felfri

”Den som är utan skuld kan kasta den första stenen”

Sommarpratet hörs i lurarna och jag lyssnar intresserat på Maria Borelius
och hennes livshistoria.
Det handlar både om kost, men även om helhetshälsa och vad som får oss att må bra.
Om att våga blicka inåt och reflektera över våra egna liv.

Vem är först att räcka upp handen och säga att den är felfri?

Inte jag.
Jag är väl medveten om de flesta av mina fel och brister.
Men jag kan ha sidor som någon kan störa sig på som jag inte har någon aning om.
Det kan ingen av oss styra över.
En del har helt enkelt bara bestämt sig för att störa sig på just dig eller mig.
Det är något vi alla får lära oss att leva med.
Eller så låter de oss leva i ovisshet – det kan faktiskt vara den schysstaste varianten, om det inte skadar någon så klart.

Jag har förändrats.
Mycket med mig har förändrats.
Min man har levt så nära och V I har ju T I L L S A M M A N S förändrats.
För just nu passar det oss att leva såsom vi lever just nu.

Vem vet vad livet för med sig om 5 år, 1 år eller 2 månader??
Ingen vet.
Men jag vet att jag kanske inte alltid vill göra saker såsom jag alltid gjort dem förut.
Jag och vi vill bryta ny mark och prova nya sätt.
Inget banbrytande på något vis, men för två ganska trygghetsknarkande personer kanske det blir lite revolutionerande.

Hennes röst är mjuk och behaglig att lyssna till.
Hon har lyssnat inåt och sett på livet genom nya glasögon, nyfiket tagit reda på saker hon funderat över.
Jag stannar till och lägger det på minnet.

Den som står utan skuld kan kasta den första stenen.

Det kan vara så att det kommer från bibeln.
Men för mig spelar det ingen roll.
Alla har rätt att tro på det de vill.
Gud, universum, kärleken, havet, vinden, solen, människorna omkring oss…

De lägger ner sina stenar. De äldre först, sedan resterande.
För vem är utan skuld i detta liv?
Det är när vi inte kan förlåta som vi fastnar.

Fredag eftermiddag och jag ska hålla en dragning för politiker från Region Skåne om patientmedverkan. De vill lyssna till min erfarenhetsinsamlade kunskap och jag delar så gärna med mig. Jag är tacksam att de vill lyssna på mig.

Ta hand om Er och ha en fin helg!
Med kärlek,
Anna

Om provtagning, läkarbesök och utredning

Högerarmveck är alltid bäst.
Där är venen tydlig och lättstucken.
Sköterskan sticker och tar de prover som behövs.
Det är inför nästa veckas läkarbesök på hematologen.
Årskontroll… Igen?
Var det ett år sedan, eller var jag där i våras..?
Jag minns inte.

Ibland blir det som geggamojja i mitt huvud.

Mobilen ringde i början på veckan.
”Vi har en ledig operationstid nästa måndag, vill du ha den?”
Eeeehhhh… ”Nej, den vill jag faktiskt inte ha”, svarade jag.
”Jag åker på tjejresa till Mallorca nästa lördag…och jag vill faktiskt kunna bada..”
”Ja, läkaren sa att du mest troligtvis inte kan, vi gjorde bara en chansning när vi fick in ett återbud.”

Var jag otacksam..? Nej, vi hade kommit överens om slutet på september eller början på oktober.

Ibland blir det bara som geggamojja i mitt huvud.

Det kom ett brev… Linköpings universitetssjukhus.
Ny tid för mitt besök angående den onkologiska utredningen.
10 oktober kl.14.00
Vi åker över dagen maken och jag.
Vad innebär det, tänker jag och tusen tankar hinner fladdra förbi.

…Ja, ibland blir det som geggamojja i mitt huvud.

Drar på mina träningskläder och går till gymmet.
Där kan geggamojjan försvinna i takt med att svetten droppar från mitt ansikte…
Mascaran kladdar och jag är allt annat än fräsch.

Utan all fysisk aktivitet hade jag orkat det jag gör idag.
När geggamojja angriper från olika håll.

Jag cyklar tungt tungt uppför backar, och mina ben går i snabba cirkelrörelser i droppen.
Det är i mitt huvud begränsningarna finns.
”När ni tror att ni använt er fulla kapacitet, har ni bara använt 30% av den”, säger inspiratören.

Så.
När vi tror att slutet är nära.
Ja, då har vi helt enkelt 70% kapacitet kvar.

Och när man går i mål känns det som en seger varje gång.
Vi måste tillåta oss att känna så.

Även när geggamojjan attackerar från alla håll och kanter.
Inte ge den vårt fokus.
Ibland är det lättare, ibland betydligt svårare.

Så hon kramar mig min juvel.
Ser att dagen varit tung.
Men allt kan man inte berätta.

Det är kväll och ögonen är tunga.
Sängen lockar och jag kapitulerar och kryper ner.
Det är fredag imorgon.

Tänk va fint det är med fredag ändå.

Med kärlek,
Anna

🤍

Om att ha haft dejt med bröstsystrarna

Vi delar erfarenheter.
Vi känner samma för olika saker.
Vi känner olika för samma saker.

Vi pratar, vi skrattar och vi delar erfarenheter.
Vi är i olika faser, vi är i samma faser, vi pratar om faser och vi läger faser bakom oss.

Vi lever NU och värdesätter våra liv.
Vi vill inte lägga energi på sådant som vi inte vill längre.
Vi kan inte bara ”vara till lags” utan gör det som känns rätt i hjärtat.

För livet är för kort för att undra.
Livet är för kort för att inte stilla sin nyfikenhet.
Livet är för kort för att inte följa vår inre kompass.

Vi kramas.
Vi ler.
Vi säger ”Vi ses snart igen”.

Opretantiöst.
Kravlöst.
V.i. s.e.s. s.n.a.r.t. i.g.e.n.

Med värme och kärlek,
Anna

🤍

Om att ha ett storstädat hem

Prick klockan åtta plingade det på dörren.
Det var dax för storstädning!
Den lyxen att gå till jobbet och sen komma hem till ett skinande rent hem är så värdefull för mig.
Jag gör gärna avkall på något annat för att prioritera det.

Ja, det är många som undrat om jag verkligen klarar av att leja bort städningen?
För jag är ju gaaaanska petig och pedant 😉
Men vet ni vad, det går alldeles utmärkt när man vet att de man anlitar har
stolthet i det de gör.
Vi anlitar ett lokalt företag som heter Seos, som vi började anlita till fönsterputs när vi bodde i huset. Det var även de som flyttstädade när vi sålde.
Då när jag fick erbjudande om jobb där eftersom det var det renaste hus de nånsin flyttstädat * ha ha ha * 🙂

Ja, jag sätter stor stolthet i vårt hem och att hålla det rent.
Det är liksom bara sån som jag är.
M. E. N.
Det är viktigt att veta att jag ALDRIG nånsin skulle säga eller tycka att nån annan har det stökigt eller smutsigt.
För jag reflekterar inte över det.
Var och en gör precis som den vill.

Men nu sitter jag iaf här i fåtöljen i vardagsrummet och bara njuter av ett skinande rent hem. Lister som är torkade, tak dammsuget på spindelnät (de kommer när det börjar bli fuktigt här… uuuu), fönster putsade, dusch skurad, ugn rengjord… Ni vet allt det där som skulle ta mig minst tre dagar att göra.

Nu ska jag ”känna in” lite och fundera på om saker ska byta plats och hur jag ska få en lite mer ”höstig” känsla här hemma. Men har bestämt mig för att behålla ljusa gardiner, det kanske blir nån ny kudde istället 🙂

Hur gör du för att få till en lite mer ”höstig” känsla i hemmet?
Brukar du storstäda nu till hösten?
Vad är viktigast för dig när det kommer till städning?

Varm kram,
Anna

Om att ha firat Sofi

Det var 2011 som våra vägar korsades via cybervärlden.
De köpte ett betydligt nyare hus medans vi köpte ett som mer liknade ett ruckel till en början 😉
Så följdes vi åt och delade än det ena än det andra med varandra.
Till slut blir man så nyfiken på varandra att man vill träffas så det gjorde vi!
Till en början var de två, sen har vi fått hänga med på deras resa att även bli föräldrar.

Och nu har hon alltså fyllt 40 denna sköna böna!
Igår var det tjejfest och Sofi hade verkligen fixat allt såååå hima fint.
Med så fin hjälp av hennes urgulliga mams och hennes svärmor.

Det behövdes ingen confetti, för den stod björkarna för 😉

Klassiskt blått och vitt… Kan man nånsin tröttna på det?
Nooooooo…. Så så vackert.

En ljuvlig bukett från en av hennes vänner från egen trädgård… Alltså kan man ha så vackra blommor i egna rabatter?!? 💕

Jaaaa, jag bytte om efter en stund 😉
Blev lite för kyligt med kort klänning framåt kvällningen 🙂
Kul idé med ”Photoboth”, eller hur 🙂

Så T A C K fina Sofi för en härlig fest med goa tjejer!

Jag tackar även Waze som ser till att jag kör dit jag ska 😉 För det här med kartor har liksom jag aldrig blivit riktigt vän med.
Jag brukar säga att GPS:en uppfanns för såna som mig 🙂
Å 4,5 timmar senare bakom ratten var jag hemma igen.

En händelserik helg är till ända… Nu väntar två veckors jobb innan jag har lite semester igen. Något så urlyxigt som en tjejresa söderöver…:)

Hur har D I N helg varit?
Varma kramar Anna

Om att vara hos Sallys Hus

Vi pratade och pratade och mil efter mil körde jag genom byar och landskap.
Tänk så tacksamt det är att ha en fin vän att prata med när man ska ut och långköra.
Vi hann verkligen prata om allt som vi inte riktigt hunnit med på sista tiden.
Eller ja, nästan allt – det finns ju alltid nått mer som vi kan prata om 😉

”Tokfia!” Hur fort har du kört?” sa hon och gav mig den goaste kramen ❤
Jag skrattade till och erkände att jag hade sträckkört. Men jag hade flyt och trafiken flöt på bra. Kanske nån kilometer för fort emellanåt, men vrålkört har jag inte gjort.

Kort efter att jag hade anlänt kom sköna Helena.
”Maj good vilken babe!” sa jag! ”Å du rå”, sa hon.
Klubben för inbördes beundran 😉
Skämt åsido, komplimanger kan man knappast slösa med, eller hur?

Så satt vi där i uterummet och åt en helt magisk räksoppa med galet god hembakt foccacia… Nom nom nom…
Ni vet en sån där stund när man bara njuter av att få vara en del av allt det där.
Gemenskapen, vänskapen, skratten och samtalet.

Å det är så fantastiskt härligt befriande att träffa andra jämlikar…
Som vill fota ur olika synvinklar och ställa sakerna så det blir bra på bild… 🙂

Å vad gör man väl inte för konsten liksom 😉

Helena skulle sen vidare på klinikfest och då åkte ”klackaskorna” på 🙂
Självklart ska man ha klackaskor på fest, det är ju liksom givet.

Sen fortsatte vi…
Katarina och jag att prata ikapp om vad som hänt sen sist.
Planer framåt, inredningsdrömmar, villhöversaker och livet å sånt.

Efter promenad och grill kom tröttheten tassandes och lite innan midnatt sa vi Go’ Natt.
Hjärtat TACKSAMT för en fin och varm fredag.
Med tankarna samlade landade jag så på kudden i det mysigaste av gästrum…

Å det är lördag och en ny dag att umgås på ❤
Ta hand om Er vänner!
Varma kramar Anna

Om att träffa fina bloggvänner

Väskan är packad och jag är redo.
Lastar in mina saker i bilen och åker norrut.
Jag har några timmar i bilen framför mig, så jag pratar med mor och vänner på vägen.
Lyssnar på nån podd och peppar med gó musik!

Jag har längtat och nu är jag på väg!

Jag åker raka vägen hem till min fina Katarina.
Hon den bubbliga, glada, härliga, varma, omtänksamma, kärleksfulla, ödmjuka och lite galna 🙂

Kanske blir det ett glas bubbel vid poolen, för vädret ser ju ut att bli strålande…
Å jag har packat bikini så man kan hoppa i plurret med 😉
Ursköna härliga Helena kommer och ”busar” med oss också 🙂

Imorgon åker jag vidare till söta goa Sofi, som i veckan fyllt härliga 40!!

Semesterfredag – Och jag styr bilen till Örebro, för att träffa häääärliga fina vänner, som jag har tack vare bloggen!

Önskar Er en härlig och fin fredag!
Häng med på stories @annawahlstam så ser ni vad vi har för oss 🙂

Varma kramar Anna
🤍

Om att ge kroppen det den vill ha

T R Ä N I N G K O S T H Ä L S A

Vi hör det överallt.
Hur viktigt det är att verkligen ta hand om kroppen.
Ibland med en del skrämselpropaganda inblandat.
Inget skall förläggas med skam eller skuldkänslor tycker jag.

Vi måste nog ”bara” lära känna våra egna kroppar.
Känna efter vad det är som får just D I N kropp att må väl.

För min kropp är mitt ansvar.
Din kropp är ditt ansvar.

För mig har det här valet inte varit svårt.
Jag har lyssnat på professionen och litat på deras kompetens.
Sen har jag analyserat vilket mitt eget ansvar har varit.
V A D kan J A G göra för att möta behandlingar och medicinering på bästa sätt?

Det här är M I N väg och den har funkat för mig.
För D I G kanske det är något heeeeelt annat som funkar.

Min väg är att träna, 4-5 gånger i veckan. 3 högintensiva pass där jag svettas så det är pölar på golvet, detta varvar jag med styrka för att bygga muskler för att förhindra benskörhet.
Sen tänker jag mycket på vad jag äter.
Jag tänker så antiinflammatoriskt jag kan.
Men jag är inte fanatisk.
Är jag sugen på surdegsbröd så äter jag det.
Är jag sugen på bästa chokladen eller glassen från Johannas choklad – ja då äter jag det. (inget samarbete, bara jag som gillar att föra fram lokala pärlor)

Igår efter ett Yogapass var jag sugen på banapannkakor.
Så jag testade ett nytt recept med chiafrön och kakao i.
Mumselimums!!
Riktigt bra alternativ FAST FOOD 🙂

Toppas med lite yoghurt, nötter, frukt eller bär och ringla över lite honuung eller agavesirap!
TACK sa kroppen och själen.
För Yogan och maten.

Det är H Ä L S A för mig.
Att lyssna på min kropp och ge den det den vill ha.

Kärlek till Er,
Anna

💕

Om funderingar vid ett köksfönster

Alla tacklar vi det på olika sätt…
Sjukdomar, svek, uppbrott – ja, allt som får hela våran värld i gungning.
Men det är sant så som de flesta säger, man blir inte riktigt samma person igen.
För hur det än är så ställs ju hela livet på sin spets.
Det är svårt att bara ”köra på i ullstrumporna” som tidigare då…

Kanske är det svårt för de omkring en att hantera?
Det kan bara de svara på.
Vi kan alla bara följa vår egen magkänsla och göra det som känns rätt.

För hur det än är så den absolut ENDA personen vi kan påverka är oss själva.
Vi kan aldrig nånsin påverka någon annan att vara/göra/eller agera så som vi själva ”önskar”.
Förväntningar på någon annan sitter bara i våra egna huvuden, ingen annan kan veta vad vi ”förväntar oss” av dem om vi inte talar om det.

Så.
Funderingar som kommer när jag sitter vid vårt köksfönster.
Med nya fräscha växter i vårt hem.
Som jag för enkelhetens skull valt att bli enhetliga.
Mitt öga och sinne får ro av likheten.

Det tar tid att skapa ett hem.
Men det stressar mig inte längre.
Det får ta den tid det tar.

Vilka funderingar bär du på idag?
Brukar du bygga upp förväntningar på någon annan utan att tala om dem?

Ha en härlig onsdag!
Varma kramar Anna

🤍

Om att ha varit på Workshop

”Ännu en härlig dag att L E V A!”

Prick så kände jag i morse när jag gick där i gästhamnen på väg till jobbet.
Nu är jag hemma och har fått i mig lite lunch, men är i steget på väg tillbaka till jobbet.
Men ja…. Det tar emot lite granna idag.
Skulle gärna njutit av sol och dokumenterat lite mer från gårdagen.

Workshop – ett kreativt möte där idéer bollades och tankar föddes fram.
Ett möte där jag blev lyssnad till och min erfarenhetsbaserade kunskap togs på största allvar och respekt.

Jag känner mig extremt TACKSAM och HEDRAD att få det här förtroendet.
Vi har inget go-live datum för podden än, men jag lovar att återkomma med det 🙂
Men det finns en tydlig plan framåt och det känns oerhört spännande!

Det är en helt ny erfarenhet för mig och en ny dörr som öppnas.
Vi vet aldrig vad livet för med sig, men jag vet att jag är en nyfiken själ som gärna vill ta reda på vad som väntar bakom dörren som står på glänt.

Och kan mina erfarenheter vara till gagn för någon annan vill jag mer än gärna vara en del av den utvecklingen.

Så.
Nya erfarenheter, ny kunskap, nya insikter – jag är så pepp och taggad för det här!

Nu tillbaka till kontoret!
Varma kramar Anna