Om att ta nästa steg

Söndagen går snart över i måndag och jag borde verkligen gå till sängs…
Har tittat på en film för att avleda tankarna något.

Jag är nervös och smått orolig, men samtidigt inställd på att fortsätta.
Imorgon eftermiddag är det dax för första påfyllningen av expanderprotesen.
Jag vet att bästa finaste sköterskorna är där. De som är lugna och ger mig mod att våga.

Vi har haft några fina lediga dagar nu. Samlat energi på olika vis.
Försökt förleda oro och sorg inför olika saker.

Så tacksam för min lilla familj.
Som dessa stunder av lycka när vi alla tre är samlade i köket och lagar mat tillsammans. Spelar musik och mannen och jag busdansar.
Ser lyckan i mitt barns ögon över kärleken vi har.
Å lyckan vi känner över att få vara föräldrar till just henne.

Livet är svårt många gånger, men de tre musketörerna håller ihop.
Livet är svårt, men vi måste fokusera på det goda som det ger.
Alltid tro på att godhet och sanning är den rätta vägen för oss.

Så stegen kommer var staplande in på kirurgen imorgon.
Men allt blir bra.
Jag är ju trots allt här och har kommit så här långt.

Och till alla som alltid finns och stöttar och peppar, tro aldrig annat än att jag är tacksam för det.

Ett steg i taget så går det framåt.

Ta hand om Er!
Med kärlek,
Anna

Om den nya tiden i L I V E T

Vår underbaring ❤

Att vara tonårsförälder är verkligen en helt ny fas i livet.
Kompisar är oerhört viktiga och hon är inte hemma på samma sätt som tidigare.

Det är klart att det känns i föräldrahjärtat, samtidigt som man vet att det är livets gång.
Vi har mer tid för varandra, min man och jag.
Även det faktum att vi ”bara” har ett barn gör ju att allt blir så definitivt på en gång.

Men iom att vi gjorde valet att sälja huset för två år sedan, så valde vi relationen och familjen framför allt annat.
För oss var det rätt väg att gå, där är vi ju alla olika. Men med min svajjiga bakgrund med sjukdomar så levde jag med ett ständigt extremt stresspåslag som påverkade alla tyvärr.
Vi är alla tacksamma för att jag kunde komma till insikt om vad jag klarar av för att vara en bra fru och mamma, framför allt.

Idag ska vi hämta hem duvan som varit borta två nätter. Först hos farmor, sen tjejhäng hos en kompis. Så igår städade vi klart, sen var vi bara hemma. Först tänkte vi gå ut och ta en bit mat, men vi kände att vi ville bara vara hemma. Sitta och prata och sen kollade lite på TV.
Känner alltid ett sådant lugn med min man ❤

I torsdagskväll kom en kompis över. Hon var ledsen och kände sig ensam. ”Kom hit, sa jag så ser vi vad vi hittar på.
Vi satt i köket alla tre och pratade om allt. Å när hon säger:
”Det är så fint att komma hit, för man känner värmen som finns här hos er.”
Då blir man ju varm inom sig och känner att det är så fint att hon känner sånt förtroende för oss båda.

Livet är ju en berg- och dalbana. Just nu är det många separationer i vår närhet och det gör ont. För det är klart att det inte är något man önskar någon. Men det är ju inget man kan gå in i utan det vi kan göra är att finnas och lyssna.
Alla förtjänar kärlek tycker jag.

Livet är ju inte oändligt. Den vetskapen har gjort sig påmind allt för mycket.
Därför önskar man ju alla det bästa, även om sanningar ibland kan göra ont.

Så ta hand om er vänner.
Njut av sommaren som råder, vem vet vad som händer nästa vecka.

Med kärlek,
Anna

Om att visa godbitarna från Kroatien

Ön vi bodde på heter Hvar och den lilla staden heter Stari Grad.
Det är en idyllisk liten hamnby med en vacker hamn med massor av fina båtar.

Gränderna var smala och det kändes som man förflyttades tillbaka i tiden i en gammal film…

Vi åt mestadels ute och maten var magiskt god!

På Mors Dag strosade vi omkring och bekantade oss med den lilla byn. Jag hade varken packat ner gummistävlar, regnjacka eller paraply utan hade mestadels kjolar och toppar i resväskan… Jag hade ju packat för solsemester och inte regn och blåst från alla håll…

Men vi fick två dagar vid stranden iaf. Den första på onsdagen var riktigt skön med varma brisar och lugnt vatten… På fredagen hade vi sol, men det blåste så det gick gäss på havet… Men kroppen hungrade ju så efter sol…

Å den här underbaringen som fullkomligen älskar att bada, hoppade över det sista dagen då det blåste så… Men här ser ni ju glädjen i att kunna hoppa i det kristallklara vattnet 🙂

Jag var lycklig över att kunna ha en vanlig baddräkt (den här kommer från By Malinas kollektion för Lindex) och att kunna ta ett dopp!

Ingen kan heller se att mitt ena bröst är ”fejk” och jag är tacksam för att överhuvudtaget ha en kropp som är med mig.

Det har varit riktigt tunga tider, men nu vill jag fokusera framåt. Jag vet att jag har en del hinder till att bestiga på den här vägen, men jag är fast besluten om att ta mig an dem.
På måndag är det dax för första ”påfyllningen” och jag tror faktiskt inte att det kommer behövas så mycket till för att det ska bli jämnt.

Jag har en sargad kropp med massor av ärr, fläckar och skavanker. Vissa dagar lider jag oerhört av att se vad cancern gjort mot min kropp.
Sen kan jag samla kraft och tänka att jag andas, lever och finns. Jag har dessutom en man som ser förbi det där. Han ser mig för DEN jag är, inte för VAD jag är.
Det har tagit mig tid att förstå det, för har man en gång varit i en relation där man blivit totalt nedbruten tar det tid att bygga upp sin självkänsla igen.
Men det har min man hjälp mig med, genom att älska mig för den jag är och ge mig kärlek och värme genom allt som vi gått igenom. Genom de djupaste av dalar och de högsta berg.

(Jag kommer inte visa fler bilder från resan eller mina andra familjemedlemmar av respekt till dem. )

Nu väntar jag snart hem min duva och vi ska på skojakt igen.
Skolavslutningstider ni vet ❤

Varma kramar Anna

Om att göra oss redo för hemfärd

Packar nu ihop oss och gör oss redo för hemfärd…
Vi fick en riktigt skön stranddag igår, vilket vi alla hade längtat efter 🙂

Men nu ska väskorna packas och vi ska göra oss redo för hemfärd.
Färjan går vid två, sen har vi några timmar i Split innan flyget går.

Ha en riktigt fin lördag så hörs vi när vi är hemma igen!
Varma kramar Anna

Om att säga hej från Stari Grad

Heeeeeej hej hallå,

Kikar in och skickar en hälsning från ett vykortsvackert Hvar.
Igår eftermiddag sprack det upp och solen tittade fram.
Gissa om vi alla jublade då!!!

För i övrigt har vi verkligen haft MAXIMAL otur med vädret… Regn, blåst…
Ja, inte precis vad vi hade önskat ju…

Men när solen tittar fram…
Ja, då blir man verkligen så HÄR GLAD 🙂

Idag är det inte fullt så igenmulet och vi hoppas och tror att det snart ska spricka upp här. För sol och bad var ju det vi längtade efter när vi planerade resan hit.

Men vi har det fint. Maten är fantastiskt god och omgivningarna makalöst vackra.
Och så har vi ju varann.

Ha en fin onsdag vänner!
Varma kramar,
Anna

Om att skicka en Morsdagshälsning från Hvar, Kroatien

Stari Grad, Hvar Kroatien

Skickar en liten hälsning så här på Morsdag från ett vykortsvackert Kroatien.
Vi anlände hit till Stari Grad på ön Hvar igår eftermiddag. Då sken solen och det var varmt och skönt. Det är helt makalöst vackert här.
Idag har vi moln och lite regn, så vi har promenerat omkring här i Stari Grad, ätit en supergod pizza och fotograferat de vackra omgivningarna.

Vi fick det fina armbandet #waroncancer i Morsdagspresent. Sååååå fint!!
Det finns även i silver och rosé.

Överallt dessa vackra gränder…

Igår kväll åt vi en härlig middag på en urmysig restaurang precis i närheten av där vi bor.
One Big Happy Family ❤

Önskar Alla Fina Mammor, oavsett var de finns, i hjärtat bär vi ju dem alltid med oss, en Riktigt Fin Kväll!

Varma Kramar Anna


Om att klä om böcker

F Ö R E

Jag tycker om böcker, och använder dem gärna till olika stilleben här hemma.
Böcker är ju alla vackra på sitt vis.
Men när de sstår i en bokhylla och alla färger sticker mig i ögonen känns det som att det skaver.
Det räcker liksom inte att jag färgkoordinerat dem, det är fortfarande för mycket intryck.

E F T E R

Klädde in alla de med avvikande färger på bokomslaget och sparade bara några få som ”bröt av” fast i gråskala.
Genast blev det så mycket mer harmoniskt intryck i bokhyllan!
Tänk vad man kan göra med en billig tapetrulle ändå 🙂

Belysningen i hyllorna är bara små batteridrivna slingor som jag lagt bakom, men det ger ändå ett mysigt intryck.

Lördag och vi är redo för takeoff!
Kroatien here we come 🙂

Vad tycker ni?
Vilket var bäst? Som det var innan eller efter?

En riktigt fin helg till Er!
Varma kramar Anna

Om hur jag skapade mer harmoni i bokhyllan

F Ö R E

Det var som att mitt huvud inte fick ro när jag såg vår bokhylla…
Det kändes rörigt och alla färger skapade bara kaos inom mig.
Jag ville åt en mer vilsam och harmonisk känsla.

Så jag började med att Konmaria böckerna. Valde ut de som kändes bra att behålla och sorterade bort de som inte hade något värde för mig längre.

Men faktum kvarstod att det var många olika färger på bokryggarna ändå.
Jag började leta papper, presentpapper, bokpapper och allt jag kunde komma på.
Inget som föll mig i smaken…

Tills jag fick en snilleblixt!
Tapet!! Nu har vi inga tapetrester liggandes utan jag letade efter en billig ljusgrå tapet.
Fann en på Rusta och bad maken svänga inom där på väg hem från jobbet häromdagen.

E F T E R

Samlade alla saker som hörde ihop färgmässigt och kategorimässigt. Samt skalade av så det är färre saker på varje hylla, så varje sak för större utrymme.

Blått, koraller och glaspjäser tyckte jag hörde ihop och fick stå i ett eget skåp.

I ett annat inlägg ska jag visa hur jag gjorde med böckerna för att ”trolla bort” alla färgglada bokryggar.

Gillar ni inlägg som det här?
Gillar ni många olika färger, eller är du som jag och behöver samma färgskala?

Nu ska vi snart ge oss av!
Väskorna är packade och vi ska hämta juvelen i skolan.

Ha en underbar fredag!
Varma kramar Anna

Om att vägen inte alltid är spikrak

Visst känns vägen lite väl rusande när det går spikrakt mot målet…?

Jag går gärna genom kyrkogården vid Slottet när jag är ute på promenad.
Det är något så otroligt fridfullt där.
Å nu när allt är krispigt grönt och fåglarna kvittrar blir det som ett eget rum.

Bokallén fram till kapellet är helt magisk.
Fast vägen fram är ju verkligen spikrak.
Det är sällan något är det.
Och nog vore det ganska tråkigt om det skulle vara så.
Det är ju på omvägarna och avstickarna som vi upptäcker nya saker.

När vägen ringlar sig fram likt porlande vatten blir vägen till målet också mer behaglig.
Vi får tid att stanna upp och reflektera lite mer.

Idag har jag verkligen gjort saker i kringelikrok… Och typ allt på en och samma gång.
För imorgon bär det av, så jag har börjat plocka fram det vi ska ha med oss.
Sen vill jag ha det rent hemma så jag har städat, och det går inte i raketfart än, så det har typ tagit hela dagen, samtidigt som jag har tvättat lakan och bäddat rent.
Men nu är det klart!
Yaaaay 🙂

Vi åker efter lunch, så jag känner mig lugn. Det mesta är framplockat, men jag ska verkligen försöka att inte ta med för mycket den här gången…
Nån mer som har en tendens att alltid packa med för mycket när man ska nånstans?

Hoppas ni haft en fin torsdag!
Varma kramar Anna

Om att känna för L I V E T

Syrener i båthamnen längs dagens långpromenad

Jag passerar syrener på min promenad.
Tar tag i en kvist och sätter näsan intill blomklasen och drar in…
Doften är helt magisk.

Vi pratar om Livet och allt som hör därtill.
Jag hör fåglarna i dina träd och du hör dem som följer mig längs min promenad.
Under tiden går jag och du pysslar i din trädgård.
På olika platser men ändå nära.

Det spelar ingen roll var vi är, för vi vet var vi har varandra.
Det är det som är äkta vänskap.
Vi ifrågasätter inte varandra och vi låter alltid den andra prata klart.
För vi lyssnar och tar in.
Har modet att stanna kvar, även när de tunga och svåra ämnena dyker upp.
Vi räds inte.
Vi finner styrkan i att ventilera och låta livet ta plats.

Ibland kan vi prata i timmar. Tills vi får skavsår i öronen 😉
Och alltid återkommer vi till något som känns positivt och fint.

Vi har hittat hem.
Med det har vi hittat lugn och ro.

Jag smeker blommorna med min hand.
Tar djupa andetag och känner tilltro till framtiden.
Jag har pendlat mellan hopp och förtvivlan, men tilliten har ändå funnits där.

Jag må vara naiv och blåögd, men jag finner mitt lugn i tilltron på livet.
Jag vågar vara närvarande och jag vågar känna efter.
Alla känslor är inte alltid angenäma, men när de fått sitt utrymme kan jag låta hoppet och godheten ta över.
Jag ror, men har alltid en brygga att angöra vid.
Ibland ute på öppet, stormande hav, för att sedan kunna återvända till den lugna hamnen.

Det är vår och fåglarna kvittrar.
Jag hör grusknastret under mina skor när jag går.
Jag känner glädje och värme inom mig.

”If life gives you lemons, make lemonade” – men nu har jag producerat så mycket lemonad så det borde räcka för många liv, kan jag tycka.
Men ingen av oss vet, och tur är väl det.
Men nu vill jag skåla i champagne igen!
Sådetså.

8 km promenad i strålande sol, ljumma vindar och prat med en vän jag håller så kär.
Jag väljer att vara GLAD, LYCKLIG och TACKSAM för det jag har.

Önskar Er den finaste onsdagen.
Varma kramar Anna