Om kvinnan på gatan, ett blomsterbud och picknick med fina vännen

En ljuvligt vacker bukett kom med blomsterbud idag ❤

”Hej”, sa en kvinna när jag gick på gågatan här i stan.
Jag tittade upp och sa lite frågande ”Hej” jag med…
”Du känner inte mig, men jag läser din blogg och jag bara måste säga: Hur stark är inte du?”
Då fylldes mina ögon med tårar igen…
Jag blev så rörd och så tacksam för de orden. Och hon frågar hur jag mår?
”Mmmmm, idag är det inte så bra”, fick jag fram och kände gråten i halsen.

Men ändå så gjorde du min dag så mycket bättre.
T A C K!
Jag glömde fråga vad du heter… Men jag hoppas att du läser och känner att jag skickar en kram till dig.

Huvudet bultar…
Jag måste i säng. I natt har jag mest legat vaken och stunderna jag sovit är lätträknade.
För ibland känns det minst sagt svajjigt och oroligt.
Men imorgon har jag tid hos bästa ”morfardoktorn”.

Efter en eftermiddagspromenad låg det ett blomsterbud i köket som juvelen tagit emot. På kortet kunde vi läsa ”Tro, hopp och kärlek Många kramar ❤ ”
Det var svärmor och hennes man som skickat det. De är på Kreta och ville skicka en hälsning angående ett besked som vi fick igår. Det är något fint som jag kan berätta om lite längre fram.

Ikväll har jag haft picknick i parken med en vän. Jag torkade hennes tårar och vi pratade om livets ups and downs.
Det är ändå något fint i att få förtroende i livets olika stunder.
Vi satt där på en filt länge och väl med slottet och vattenblänket framför oss.
Trots tårar var vi tacksamma över den fina picknicken och varandras sällskap.

Mitt huvud bultar och jag ska gå i säng.
Hålla en hand och känna mig trygg och hemma. För där han är, där juvelen är – det är hemma för mig.

Ta hand om Er!
Varma kramar Anna

Om att känna tacksamheten

Midsommardagen.
Det finns nog en och annan som mår lite mindre bra idag.
Det här med högtider är ju ganska laddat och det kan ju lätt bli lite för mycket av både det ena och det andra då.
Och visst har jag mått dåligt dagar som denna, men det är inget jag är stolt över.

Vi hade inte ett traditionellt Midsommarfirande igår.
Men vi hade det sååååå himla fint.
Vi åt en lättare lunch när vi kom fram och njöt av en makalöst vacker utsikt.

Sen bytte vi om till badkläder och gick till Spa:et på hotellet. Allt var så vackert och vi bara varvade ner.

Å tänk!! Fick fina fina bonusen att träffa vackra Tina och hennes man en stund. Mina två hjärtan var blöta, men jag hade inte blött ner mig så jag smet ut en stund för att få kramas och prata lite med dem en stund.

Tina alltså…❤
Det bor så mycket värme och kärlek i den här kvinnan.
Och hennes man likaså. Man förstår ju att de är ”meant to be”. Det är så vackert att se gnistan mellan människor oavsett hur länge de varit tillsammans.

Det är inte alla som förstår meningen med blogande, instagrammande och att ”blotta sig” på sociala medier.
Det HÄR är meningen och anledningen för mig. Lyckan och tacksamheten i att träffa människor som Tina. Lyckan och tacksamheten i all respons och feedback.

Att möta människor är det finaste jag vet.
Vi är alla olika, men ändå lika.
Att få ta del av andras tankar och känslor är så fint och oerhört värdefullt.

Jag väljer att vara ganska öppen, för jag tror på det.
Men tro mig, även om jag blottar mycket så är det långt ifrån allt…. Vissa saker är helt enkelt alldeles frö privat.
Livet är en berg- och dalbana, men det gäller att ta tillvara på det fina som fyller på för att orka med dalarna.

Å mina två. ❤
Att få dela minnen med dem.
Skapa upplevelser och fylla hjärtat med vackra minnen att tänka tillbaka på till.

Igår när vi satt och åt middag sa jag: Tänk så många människor det är här, och precis lika många livsöden. Ingen vet ju vad bordsgrannen har i sitt bagage.
Så viktigt att ha med sig den ödmjukheten inför att vi alla bär på olika ryggsäckar.

Idag höjer vi tempot – säkert till skillnad mot många andra * ha ha ha* (hoppas ni förstår glimten i ögat, jag dömer ingen) och åker vidare till Göteborg och ett besök på Liseberg!
Jag menar vi har ju för sjuttan en totalt karuselltokig tonåring 😉

Ha en fantastisk Midsommardag vänner!
Varma kramar Anna

Om att önska Fin Midsommar

Vi är på väg nu.
Till Tylösand och ett stilla Midsommarfirande för lilla familjen.
Vi gillar det här – att åka iväg tillsammans och bara vara.

Högtider kan ju innebära så stora förväntningar och pretentioner, men det viktigaste av allt är att göra det som känns bra.

Och det kan vara så att vi behöver landa i allt nu. Efter allt som hänt och allt som varit.
”Min” kurator har också talat om vikten av det. Vi är ju väldigt tajta sedan innan, men än mer nu. Vi TRE tillsammans, jag & maken, jag & dottern och maken & dottern. Att vi hittar på saker i de olika konstellationerna.
Som sagt, det gjorde vi redan innan – men vi värdesätter det ännu högre idag.

Så det blir ett stilla firande i år. Ikväll blir det den rosa drömkjolen och en topp med spetsärm på.

Ta hand om Er och varandra!
Kramas och via kärlek lite extra – vem behöver inte alltid en kram liksom? ❤

Med mycket K Ä R L E K och Varma Kramar
önskar jag Er en riktigt
Fin Midsommar! ❤

Om att hoppas på en dag på stranden

Det bor en rastlöshet i min kropp…
Jag har svårt att sitta still och inget göra.
Jag är oftast igång och gör något när jag är hemma.
Det förstås, på kvällen kan ajg landa en stund i soffan med maken ❤

Det är torsdag och jag tänkte städa och tvätta upp.
Det är skönt att åka hemifrån och komma hem till ett hem i ordning.
Vi åker västerut imorgon bitti. Till Hotel Tylösand.
Vi tre ska spa:a och äta god mat och bara koppla av.
Jisses så mysigt det ska bli!

Men idag ändå… Jag hoppas på lite sol och bad med min juvel.
Det är sådan total avkoppling för mig att vämas upp av solen och bara slumra in en stund.
Det är inte precis solväder just nu… men enligt prognosen ska det spricka upp.
Så jag får väl ta itu med städningen och göra så långt jag hinner tills solen förhoppningsvis tittar fram.

Vad har ni för planer till Midsommar?

Ha en riktigt fin dag!
Varma kramar Anna

Om tabun, skuld och skam

Jag lyssnar och tar in deras ord.
En promenad kan innebära så mycket.
En promenad som kan ge mig insikter och lärdomar jag får så stor nytta av.
De pratar om saker vi många gånger anser är tabu.

Det råder många och delade meningar kring självhjälpsböcker och sätt att tillgodose sig kunskap i självledarskap.
Jag väljer att ta del av det som känns viktigt för mig på livets promenad.

Jag vill få förståelse för mina egna, men även andra människors reaktioner.
Under många och långa tider har jag levt med att skuldbelägga för mig för såååå mycket saker.

Som att det var mig det var fel på då den där mannen bedrog mig å det grövsta.
Att jag inte räckte till och inte var bra nog – för han sökte ju någon annan.
Jag levde med både skuld och skam.
Skuld i att jag borde ha kunnat förhindra och kunnat se vad som skedde.
Skam för att jag blev bedragen och den förnedrade känslan i det.

Jag har förlåtit mig själv för de känslorna och gått vidare.
Men jag har alltid varit tacksam för allt stöd jag fick, och har aldrig tagit det för givet.
Det krävdes även en hel del terapitimmar för att kunna acceptera och gå vidare.

Att bli sjuk innebär även det en hel del skuldkänslor. Tankar som:
Har jag levt fel för att drabbas av cancer två gånger?

Jag röker inte.
Jag missbrukar inte alkohol, men visst dricker jag alkohol då och då.
Jag äter så bra jag kan och det jag känner att min kropp mår bra utav.
Jag rör på mig dagligen och tränar väldigt allsidigt.

Jag har förlåtit mig själv för de skuldkänslorna.
Det är inte mitt fel att jag blivit sjuk och jag kan inte leva mitt liv som att jag är skyldig till något.
Jag har haft en väldig otur helt enkelt.

Vi lever och gör bara så gott vi kan.
Men vi har alla olika förutsättningar och förväntningar.
Det jag helt har slutat med är att bygga förväntningar på andra – de kan HELT omöjligt veta vad jag bakar ihop för förväntningar i mitt huvud, OM jag inte talar om det förstås.

Det är lättare för oss själva om vi gör saker villkorslöst, för då blir vi inte besvikna om någon annan agerar på ett annat sätt än det som vi själva hoppats på.
Och våra känslor äger vi alltid rätten till själva.
Det finns ingen som tänker eller känner så som jag.
Det har förenklat livet för mig att tänka så.

Dessutom är jag kanske både blåögd och naiv, men jag utgår alltid ifrån att andra vill väl och menar väl.

Som min man och jag. Vi har liksom gjort våra år av att ”bråka ihop oss” som Mia Törnblom uttrycker det.
Vi har gått i alla fällor och haft långa och många utdragna diskussioner kring hur vi tycker att saker och ting ska/borde göras.
Nu har vi liksom bara landat i att det är så onödigt att gräla om sådana saker och gör det för varandra. Min man vet vad som är viktigt för mig och jag vet vad som är viktigt för honom.

Likväl som vi kan prata länge och väl om livet och allt som sker, så kan vi precis lika gärna bara sitta tysta tillsammans i soffan och kolla på en serie. Alltid nära nära ❤

Så jag tänker att det är viktigt att vi är trygga i oss själva och veta vad vi tycker är viktigt i livet. Och att vi är ödmjuka.
Men gudarna ska veta att det är inte lätt att alltid känna så.
Vi är ju alla olika och vi kan inte tycka lika om precis allting. Men det måste vara ok att tycka och känna olika.

På en skylt utanför vår grind står det:
DU ÄR EN FIN MÄNNISKA

Jag tänker att det är stora och viktiga ord att ta med oss. För ju mer vi lär känna oss själva, ju mer vet vi hur vi vill leva våra liv.

Tänk att det är en vacker tisdag i juni. I min stad skiner solen och jag väntar på att maken och dottern ska komma hem.
Ikväll ska vi ut och äta med våra fina vänner.

Ta hand om Er och ha en riktigt vacker kväll!
Varma kramar Anna

Just det… Podden jag syftar på heter Självklart och har gett mig så otroligt många bra verktyg på livets promenad.

Om…

Om en ljuvlig bukett inslagen i ett vackert paket
Om solen som värmer min kind
Om stegen på knastrande grus
Om tårar på din axel
Om värme från din kram
Om ömhet från din blick

Om oron om natten
Om handen i min
Om omtanken i ett meddelande
Om ett samtal från en älskad

Om skönheten i livet
Om livet vi inte ska ta för givet
Om dansen på ett golv
Om kramen klockan tolv

Om doppet i havet
Om familjen som är navet
Om känslan av trygghet
Om livets myckenhet

Om berg och dalar
Om orden du uttalar
Om kropp och själ
Om tankar som snurrar

Om allt vore gott
Om allt vore godhet
Om allt gjordes av kärlek
Då hade vi löst livets gåta.

Med kärlek & värme,
Anna

Om att få vara mamma till Henne

Skolavslutning.
Det är glädje och en gnutta vemod.
Inte på ett negativt sätt utan bara att man blir så varse om att tiden rusar iväg.

Hon – den lilla ullstrumpan som varit väääldigt blyg, men som blommade ut när hon började på Montessoriskola i mellanstadiet.
Hon som numer vågar ta för sig lite mer, men på det ödmjukaste sätt.
Som känner själv vart gränsen går och vilket ansvar hon vill ta.

För det händer så otroligt mycket i högstadiet.
Men man kan inte ansvara för alla andras handlingar.
Det är faktiskt vi föräldrar som ALLTID har det yttersta ansvaret.

Vi har vissa överenskommelser.
Vissa saker är hon tacksam för att hon slipper ta ansvar för själv utan kan ”skylla” på oss.

Vi sitter på en uteservering och äter lunch.
Vi beställer en varsin härlig räkmacka båda två.

Pratar om livet och allt därtill.
Vi kan skratta och vi kan prata om allt.
Allt som vi behöver prata om.

Jag känner hur mammahjärtat bara vill explodera i mitt bröst.
För hon är så klok och så insiktsfull denna underbaring.
En underbaring som vi kallar vår juvel.

Vi har sällan en massa dispyter här hemma utan vårt liv är väldigt behagligt.
Kanske kommer det tider då det blir mer stormigt, men då får vi ta oss över den bron då.

Vi pratar om att vi alla tre trivs med att vara just tre.
För det är något som i perioder har kännts tungt. För att det hänger på mig.
För att jag inte kan.

Men nu.
Tänk att bara landa i den känslan och vara så nöjd med att det är vi tre.
Det är helt fantastiskt.

Så det är skolavslutningsfredag och jag har fått ha den bästa kvalitetstid med den finaste tös jag vet.
Att vara mamma till henne är den absolut största gåvan här i livet.

Ta hand om Er vänner ❤
Varma kramar Anna

Om sånt jag behöver

En renbäddad säng…
Så skönt att krypa ner i rena lakan som doftar fräscht av tvättmedel.

Å att bara få känna sömnen vagga mig i sin famn…
Som jag längtar efter att bara få sova en hel natt.
Sova och vakna utvilad och pigg.

Det kryper i mina ben och jag vet inte hur jag ska vrida eller vända på mig.
Det är när klockan ringer som jag sover som bäst.

Som jag behöver ordentlig sömn nu.

Jag har en påse lavendel under min kudde då det ska vara bra för sömnen.
Hjälper kanske föga just nu, men kanske hade jag varit vaken precis hela nätterna annars.

Sömn, mat, vatten, närhet och kärlek.
Våra basala behov.
Utan dem är det svårt att överleva.

VILA RO STILLHET GLÄDJE SKRATT KÄRLEK KRAMAR PUSSAR ÖDMJUKHET RESPEKT ÄRLIGHET BEKRÄFTELSE EFTERTANKE BUS VÄNSKAP OMTANKE HOPP FRAMTIDSTRO

Sånt jag behöver.
Sånt vi alla behöver.

Jag kryper ner i den renbäddade sängen.
Hör hur min man omfamnas av sömnen då andetagen blir allt tyngre.
Det är tryggt.
Här finns allt jag behöver.

Tankarna snurrar och jag försöker landa i att tänka på mina andetag och att komma till ro.
Till slut somnar jag. Och vaknar sen till en ny dag.

Ta vara på dagen vänner.
Varje dag som passerar är livet vi lever.

Med kärlek,
Anna

Om att göra så gott man kan med det man har

Solen sken från en klarblå himmel.
Vi satt en gäng tjejer samlade på en brygga i idyllen Ekenäs, där vi tidigare bodde.
Vi hade sommaravslutning med ”pysselgruppen” – ja somliga av oss pratar mer än vi pysslar… hrrrmmm, gäller definitivt undertecknad 😉

Vi satt på filtar och skålade i bubbel (inte jag då som körde, men ni fattar 🙂
I september åker vi på tjejresa igen, och det ska bli så härligt! Vi sparar några hundra varje månad till ett gemensamt konto och så åker vi nånstans vartannat år.

Samtalsämnena pendlar om allt mellan himmel och jord.
Den här gången var det lite ledsamheter då två av dem berättar att de ska separera, och vi grät tillsammans. Vi pratade om livet och allt som kan hända. Då säger en att hon tyckte att jag hanterat mina motgångar med en slags gränslös kraft.
Det brister för mig och tårarna rinner.

Men jag är trygg och kan låta tårarna trilla. För att vi i nästa stund kan skratta tillsammans.

Det är en kraft i att våga visa sig svag likväl som att orka vara stark.
Vi är alla olika och besitter fantastiska egenskaper allesammans.
Ingen av oss kan tillgodogöra alla, men jag tror att det viktigaste av allt är att vi är sanna mot oss själva.

”Det är för oss solen går upp, lyser som guld för kärlekens skull”

Jag tror på att den lyser på alla och envar av er där ute.
För alla som vill.

Jag har valt att inte bli bitter. Det äter upp människor.
Sen kan jag bli gränslöst ledsen och förtvivlad ibland, men det är inte samma sak som att bli bitter.
Livet serverar buffér av motgångar, men jag vägrar låta dem äta upp livet jag lever.
För jag har bara ett liv – Du har bara ett liv – Det är verkligen onödigt att slösa bort det.

Ha nu en riktigt fin tisdagskväll vänner!
Varma kramar Anna