Om biopsi och genundersökning

Tränar du mycket?
frågade hon läkaren på hudkliniken.
Ja jo, det gör jag väl 🙂
Hmmm, då ska vi tänka vart det kan vara bäst att ta biopsin…
Magen kanske…
Nej, rumpan! Ja, rumpan blir bäst 🙂

Så det var bara att lägga sig på mage, dra ner byxorna och blotta sin rumpa…
Bedövningen sticker till i min rumpi… ett par stick så att det är ordentligt bedövat.
Nej, vänjer mig gör jag aldrig…
Ibland undrar jag ändå hur mycket jag ska behöva genomgå…?
Samtidigt som jag vackert gör och känner tacksamhet för att de är så noggranna.

Det går snabbt och hux flux så är provet klart.
De har skurit bort en tiny mini liten bit på min rumpa, sytt nått stygn och plåstrat om mig.
På sisådär en kvart eller så är allt över.

Jag klär på mig igen och går ut i den gråa novemberdagen igen.
Möter min kurator som säger ”Vi ses i nästa vecka”…

Ja, tack och lov att jag får komma till henne ett tag till.
Det är så många tankar som virvlar runt i mitt huvud.
Genetisk utredning… Vilka svar ska den ge mig?
Jag vet inte… Vill jag veta?
Det är så klart att jag funderar… Vem skulle inte göra det?

Men Livet är HÄR.
Livet är NU.
Jag försöker hålla fokus i nuet och inte fundera på vad jag ska få veta.

Vissa saker ter sig så banala ibland.
Men vi har alla olika ryggsäckar och olika fokus…

Promenaden tillbaka till jobbet gick längs med ett stilla hav.
Vattnet låg spegelblankt och jag känner mig trött.
Sköterskan från min tid på Hematologen som frågade: ”Jobbar du nu?”
”Ja, jag jobbar fullt”…
”Jag kan ju liksom inte gå omkring och tycka synd om mig själv”

Nej, det är ju sant.
Men du är stark, säger hon till mig.
”Ja, jag är stark.” svarar jag.
Stark men skör.

Livet gav mig det här.
Inget tjänar något till att ikläda sig en offerkofta eller bli bitter.
Det är inte charmigt för någon.

Men sen är det helt ok att bli ledsen och en smula orkeslös ibland.
Jag skulle ta det lugnt ikväll sa hon läkaren.
Så jag fick avboka mitt cross challenge pass. Men jag promenerade iaf
minst 5 kilometer så det känns fint.
Jag sover bättre med rejält med rörelse i kroppen.

Men nu… ja nu ska jag sitta nära min man och svepa en filt omkring mig.
Äta en lussebulle och slappna av.
Det är inte biopsin i sig som frestar på.
Det är alla tankar runt omkring den…

Kärlek till Er vänner,
Anna

8 svar på ”Om biopsi och genundersökning”

  1. JA håller med, livet är HÄR och livet är NU!
    Jag är inte speciellt stark men jag är absolut inte skör.
    Eftersom jag är HÄR och NU funderar jag inte över SEN, det tar jag då. Jag tränar så regelbundet jag kan men vare sig jag tränar eller inte sover jag som ett ovaggat barn. Ja vi är alla olika.
    Många varma kramar till dig.

    1. Ja, det är ju verkligen inte SEN eller DÅ.
      Så farligt och ohälsosamt att fastna i sådan som varit.
      Jag är skör på så vis att att det är lätt att rubba min värld
      och jag tar illa åt mig av spydigheter och elakartade kommentarer.
      Sömnen påverkas för mig pga av tabletterna jag äter, men märker att
      jag sover bättre när jag tränar ordentligt och regelbundet.

      Ha en riktigt fin tisdag!
      Varma kramar tillbaka till dig <3

  2. Fina Anna! Känner med dig. Att dina tankar o känslor går upp o ner. Jag är ju 20 år äldre än dig men tänker också att livet är här o nu. Har sagt det förut att jag är full av beundran att du orkar dela med dig till oss. Känner ju inte dig men genom bloggen så känns det så ändå. Är med dig i mina tankar. Varma kramar/ Monica❤️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *