Om livets gåtor

Bröllopsbild nagelljusstake

Det är mycket som kommer till mig när jag inte kan sova.
Ibland de mest mörka och förbjudna av tankar.
Som jag tror alla av oss har, men som kanske jag skriver om här och
som många ändå känner igen sig i.
För den där igenkänningsfaktorn har större betydelse för oss än vad vi kan tro.
Att få lov att känna igen sig i nån annans mörker.
OCH ljus, så klart 🤍

Vi delar olika saker med olika människor.

Livets absolut största gåta

’ älska glömma och förlåta

Är nog det som ALLA någon gång funderar över.
Ibland handlar förlåtelsen om att förlåta någon annan, ibland om ayt förlåta sig själv.
Men just förlåtelsen är ju det som skiljer människor och djur åt, den fina förmågan att kunna förlåta och vandra vidare på livets väg…

Något jag brottas mycket med är det faktum att mycket har kretsat kring mig.
Men till slut behöver jag ju landa i att jag inte tillskansat mig dessa taruman själv.
Ingen som blir sjuk orsakar det själv. INGEN.

I det här kan det födas tankar kring hur det är att vara förälder i de roller där deras
barn/ungdomar/unga vuxna/vuxna vuxna blir sjuka eller på annat sätt får ett slags hinder i livet.
De föräldrar vars barn är handikappade, funktionshindrade eller på något vis kräver mer stöd.
Alla känner vi ju någon eller hur?
Någon vars barn kanske fått en dignos eller blivit sjuk.
Maktlösheten som de brottas med.
Skuldkänslorna inför de andra barnen.

Men i slutänden är det snarare så att de barnen har en annan lärdom med sig i livet.
Så vem är någon annan att dömma dem i deras föräldraroll?

Tro mig, hade jag kunnat backa bandet hade jag gärna raderat två cancerdiagnoser i mitt CV. Alla de brutala tankar och känslor som det har givit både mig, min familj och vänner.
”Det kan du dö av”… Jag kan inte föreställa mig hur det kändes för min mamma och pappa att hantera det budskapet om deras dotter.
INGEN som inte varit i en liknande situation ska nog passa sig för att uttala sig i hur man ska/bör agera då.

Nu har vi alla tagit oss igenom en hel del.
Vi behöver landa på våra olika vis.
Här i min blogg skriver jag om hur jag hanterar det.
Kanske kan mitt sätt på något vis vägleda någon av er som känner er vilsna i svåra situationer i livet.

Jag har hittat en kanal där jag laddar och och bosstar upp ny färsk energi.
Jag tränar. Svettas så hela håret droppar.

För jag vill nu L E V A. Jag är på riktigt skiträdd för döden.
Inte döden i sig, utan livet som jag skulle missa.
Jag vill så innerligt få vara kvar och vara med om så mycket mer.

Jag tror jag avrundar här… men jag har så många fler tankar
och funderingar som jag vill bolla mer er.
Snälla skriv till mig om era tankar och erfarenheter.
Stort som smått.
Djup och yta.

Nu ska jag gör mig redo för en träningsinspirationsdag. Olika träningspass och föreläsningar som en kompis syster anordnar.
Ska bli så spännande och roligt! 🙂

Ta hand om Er och krama nån lite extra.
Det är så mycket som finns i en kram.

Med kärlek,
Anna

🤍

6 svar på ”Om livets gåtor”

  1. Fina Anna! Du är så fantastisk som delar dina tankar med oss. Känner igen att mörka tankar kommer om natten och man vänder o vrider både på tankar o sig själv. Har några svåra upplevelser som ofta dyker upp på natten. Känner även en stor oro för en familje medlem. Vill ju att ens närmaste ska ha det bra. Nog om detta nu ska jag ta mig ett glas rött o laga en god middag ska ge min sambo en varm kram. Ha en fin kväll! Varma kramar / Monica ❤️

    1. Hej rara du ♥️
      Tack för de värmande orden.
      Ja, visst kommer de alltid om natten…
      hoppas innerligt allt ordnar sig med din familjemedlem ♥️ Ibland är det ju så extra svårt när man ser något men vet att man inte riktigt kan påverka situationen. Då är det kanske viktigast att visa sin kärlek.
      Ha en fin söndag!
      Varma kramar Anna ♥️

  2. Ååååååh bästa Anna! Jag beundrar dig nåt alldeles fantastiskt. Hur orkar du? Idag har jag blivit opererad på mitt vänstra öga för grå starr, shit mår pyton. Kan knappt se vad du skriver eller vad jag själv skriver. Men ska ta mig i kragen och skriva till dig. Därför att jag har fullt förtroende för dig. Jag ville bara veta att du betyder supermycket för mig, vi känner ju inte varandra. Tyvärr! Alltså superduper Anna.
    Kramisar BrittMarie

    1. Hej rara du,
      Stort Tack för dina fina ord.
      Det betyder så mycket att kunna beröra.
      Å jag orkar tack vare all fin respons, men även att det är en ventil för mig.
      Tankarna som geggar ihop sig i huvudet och då är det så skönt att skriva ner dem, efteråt känner jag mig lättad.
      Så stort stort tack för ditt förtroende och för att du tog dig tid att skriva det till mig.
      Det värmer verkligen.
      Ha en fin söndag!
      Varma kramar Anna ♥️♥️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *