Om att få vara mamma till Henne

Skolavslutning.
Det är glädje och en gnutta vemod.
Inte på ett negativt sätt utan bara att man blir så varse om att tiden rusar iväg.

Hon – den lilla ullstrumpan som varit väääldigt blyg, men som blommade ut när hon började på Montessoriskola i mellanstadiet.
Hon som numer vågar ta för sig lite mer, men på det ödmjukaste sätt.
Som känner själv vart gränsen går och vilket ansvar hon vill ta.

För det händer så otroligt mycket i högstadiet.
Men man kan inte ansvara för alla andras handlingar.
Det är faktiskt vi föräldrar som ALLTID har det yttersta ansvaret.

Vi har vissa överenskommelser.
Vissa saker är hon tacksam för att hon slipper ta ansvar för själv utan kan ”skylla” på oss.

Vi sitter på en uteservering och äter lunch.
Vi beställer en varsin härlig räkmacka båda två.

Pratar om livet och allt därtill.
Vi kan skratta och vi kan prata om allt.
Allt som vi behöver prata om.

Jag känner hur mammahjärtat bara vill explodera i mitt bröst.
För hon är så klok och så insiktsfull denna underbaring.
En underbaring som vi kallar vår juvel.

Vi har sällan en massa dispyter här hemma utan vårt liv är väldigt behagligt.
Kanske kommer det tider då det blir mer stormigt, men då får vi ta oss över den bron då.

Vi pratar om att vi alla tre trivs med att vara just tre.
För det är något som i perioder har kännts tungt. För att det hänger på mig.
För att jag inte kan.

Men nu.
Tänk att bara landa i den känslan och vara så nöjd med att det är vi tre.
Det är helt fantastiskt.

Så det är skolavslutningsfredag och jag har fått ha den bästa kvalitetstid med den finaste tös jag vet.
Att vara mamma till henne är den absolut största gåvan här i livet.

Ta hand om Er vänner ❤
Varma kramar Anna

6 svar på ”Om att få vara mamma till Henne”

  1. Åh så fint! Och så stor hon har blivit:) Ni verkar ha en underbar relation, och vara en så fin familj alla tre!<3
    Kram

  2. Så fin hon är. Ni verkar ha en så fin sammanhållning i familjen. Tack för att du delar dina tankar med oss.

  3. Jahaa du…
    Att få vara mamma till en underbaring är verkligen livets största gåva och den största skatt vi någonsin kommer att få <3
    Tänk att hon blivit så stor…jiiiises vart tar åren vägen… nyss var hon ju superliten blyg plutta…

    Efter allt ni varit med om är det ju inte så konstigt att ni blivit så tajta och sammansvetsade. Det hade ni kanske blivit ändå…men jag tror ändå på något sätt att familjer som eran…som varit med om liiiite för mycket sjukdom och orättvisa…blir sammansvetsade på ett helt annat sätt…
    Jag tror att ni verkligen på riktigt njuter fullt ut av varenda dag varenda minut tillsammans…
    Att vara mamma är som sagt en gåva…å jag lovar dig…det är precis lika underbart att vara mamma till ett vuxenbarn….skillnaden är förstås att man inte ses lika ofta…
    MEN
    Det betyder ju att ditt barn har skaffat sig ett eget liv….
    Att ditt barn lever andas och mår fantastiskt bra.
    Du bidrar nu till att göra henne stabil, säker och lycklig.
    Hon kommer känna sig säker för att hon känner sig älskad.
    Hon kommer bli precis den hon vill vara…. DET kommer hon fixa själv…men hon kommer fixa det tack vare all kärlek, respekt och tillit som hon fått av er under sin uppväxt.
    Ni kommer alltid vara nära nära….även om ni så småningom inte ses varje dag…å även om det låter skrämmande nu så tro mig…
    Vetskapen att hon är lycklig kommer göra dig lycklig och då kommer du tycka att det räcker så.

    Puss o kram min fina vän!
    Saknar dig…

    1. Heeej vännen ❤
      Ja, vart tog tiden vägen… Men precis som du skriver så är varje tid så värdefull.Nu har vi något annat vackert tillsammans.
      Och jag är så innerligt tacksam för det. Att vara mamma till henne är det största som finns.
      Å som jag skrev till maken när jag skickade en bild på henne till honom ”Tänk att hon är vår” ❤

      Saknar dig med hjärtat!
      Suss gott!
      Puss o kram Anna

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *