Om den nya tiden i L I V E T

Vår underbaring ❤

Att vara tonårsförälder är verkligen en helt ny fas i livet.
Kompisar är oerhört viktiga och hon är inte hemma på samma sätt som tidigare.

Det är klart att det känns i föräldrahjärtat, samtidigt som man vet att det är livets gång.
Vi har mer tid för varandra, min man och jag.
Även det faktum att vi ”bara” har ett barn gör ju att allt blir så definitivt på en gång.

Men iom att vi gjorde valet att sälja huset för två år sedan, så valde vi relationen och familjen framför allt annat.
För oss var det rätt väg att gå, där är vi ju alla olika. Men med min svajjiga bakgrund med sjukdomar så levde jag med ett ständigt extremt stresspåslag som påverkade alla tyvärr.
Vi är alla tacksamma för att jag kunde komma till insikt om vad jag klarar av för att vara en bra fru och mamma, framför allt.

Idag ska vi hämta hem duvan som varit borta två nätter. Först hos farmor, sen tjejhäng hos en kompis. Så igår städade vi klart, sen var vi bara hemma. Först tänkte vi gå ut och ta en bit mat, men vi kände att vi ville bara vara hemma. Sitta och prata och sen kollade lite på TV.
Känner alltid ett sådant lugn med min man ❤

I torsdagskväll kom en kompis över. Hon var ledsen och kände sig ensam. ”Kom hit, sa jag så ser vi vad vi hittar på.
Vi satt i köket alla tre och pratade om allt. Å när hon säger:
”Det är så fint att komma hit, för man känner värmen som finns här hos er.”
Då blir man ju varm inom sig och känner att det är så fint att hon känner sånt förtroende för oss båda.

Livet är ju en berg- och dalbana. Just nu är det många separationer i vår närhet och det gör ont. För det är klart att det inte är något man önskar någon. Men det är ju inget man kan gå in i utan det vi kan göra är att finnas och lyssna.
Alla förtjänar kärlek tycker jag.

Livet är ju inte oändligt. Den vetskapen har gjort sig påmind allt för mycket.
Därför önskar man ju alla det bästa, även om sanningar ibland kan göra ont.

Så ta hand om er vänner.
Njut av sommaren som råder, vem vet vad som händer nästa vecka.

Med kärlek,
Anna

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *