Om att skapa sig ett uppdrag varje dag

Ett uppdrag om dagen.
Så ser min strategi ut just nu.
Ett uppdrag som gör att jag behöver ta mig ut och göra något.

Allt går i ett tempo som är så långt ifrån min personlighet man kan komma.
Men det är det tempo som min kropp just nu förmår.

Dagens uppdrag bestod i att införskaffa mig min nattkräm, men även något till min mage.
För inte nog med att man blir glömsk, trött, slö, vimmelkantig och avtrubbad av ”painkillers”, magen tar stryk också.
Har nu provat de flesta preparat och huskurer som finns för att få igång magen, men det går så där…. Är så uppblåst att jag knappt får på mig mina byxor längre… När jag är hemma funkar bara mjuka kläder.
Det är ingen modeshow just nu kan jag lova…

Så. Jag hade inhandlat det jag skulle, inklusive en flaska flourskölj och skulle bära hem dessa tre saker i en påse.
Det gick inte.
Det. Gick. Bara. Inte.
Det skar som knivar i mitt bröst och jag fick ställa ner den lilla påsen och ringa efter min dotter och hennes kusin, som var i närheten.
De 2-300 metrarna hem var fasansfulla.
Men vilken tur att de små juvelerna fanns till hands.

Så dagens uppdrag bestod även i dagens läxa.
Inte inte inte bära något som väger tyngre än en fjäder…typ.

En vecka har passerat sen operationen och det är bara att se tiden an.
Tålamodet som återigen prövas.
Inte min starkaste gren som helst vill ha saker gjorda igår…

Men,
TACK, TACK från djupet av mitt hjärta för all Er värme och kärlek.
Omtanken betyder så otroligt mycket och jag är extremt ödmjuk inför all den värme som väller in.
T A C K ❤

Varma kramar Anna

2 svar på ”Om att skapa sig ett uppdrag varje dag”

  1. Vackra Anna. Detta låter skrämmande otäckt tycker jag. Det du handlat kan ju inte varit såå tungt. Förfärligt att din kropp får ta så mycket stryk
    Vila och åter vila kanske är det bästa
    Kraaaam Inger

    1. Nej, det var inte särskilt tungt… men det går verkligen inte att belasta alls just nu…
      Så ja, vila och åter vila… Som det är dax för nu. Fast hu bävar för det varje kväll när jag ska ner i sängen, det är så smärtsamt så jag vill helst inte…
      Varma kramar Anna

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *