Om att ladda om, om och om igen

Tändsticksasken – ett minne från vår härliga vistelse i vackra Paris

Igår kände jag mig som ett vrak.
Tårarna brann och rann mest hela dagen.
Det kändes eländigt och förbannat orättvist.

Sådana dagar har de flesta av oss.
Dagar då vi gråter över större eller mindre katastrofer som inträffat.
Som jag brukar säga, mitt liv har hitintills bestått av tre stora trauman och en del katastrofer däremellan.

Jag gjorde mitt bästa för att sminka över den desperation som mitt ansikte utstrålade.
Tog en liiiiten runda på stan med dottern för att handla lite till kvällens middag. För jag behövde komma ut.
En runda som i normala fall kanske skulle ha tagit en halvtimme tog mer än två timmar.
Satte mig i soffan och grät när vi kom hem.

För att muntra upp mig gick vi in på vår Rituals butik (känner tjejerna ganska väl där då jag och min syster är några av deras bästa stamkunder) för att köpa ett doftljus.
”Å heeeej”, säger en av de gulliga tjejerna som jobbar där och jag ser hur hon riktigt hoppar till när hon ser mig…. ”Hur mår du egentligen?”
Känner hur tårarna gör mina ögon blanka och håller mig i dotterns arm… Berättar att jag är nyopererad och därför ser ut som ett vrak.
”Du ser verkligen inte pigg ut…”
Hon är så söt och vi pratar en stund och så går vi hemåt med ett doftljus i en påse.

Doftljuset cherry blossom och rice milk sprider en lugnande väldoft i vårt vardagsrum…

Jag skriver inte det här för att nån ska tycka synd om mig.
Jag skriver för att jag tror att det är så viktigt att vi vågar fråga och vågar lyssna.

Det är helt tillåtet att vara ledsen ibland.
Det är helt tillåtet att inte orka vara positiv och glad.
Det är helt tillåtet att inte orka njuta av småsaker.

För ibland suger livet rejält. Eller som Mia Törnblom säger ”Livet suger regelbundet”.
Och då tror jag att man får låta det vara så. Inte sopa under mattan eller fejka en glättighet för att ”skona” andra.
Vi har ansvar för oss själva och vår egen hälsa, inte för alla andras välmående eller att det skulle passa att vi bara sa att allt var bra för att inte vara någon annan till last.
Den som inte orkar, vill eller kan ta till sig av livets downs kan ju helt enkelt bara *på ren svenska* skita i det jag skriver.
Jag skriver för min skull, inte för att gör andra till lags.

Det har blivit till en styrka hos mig. En styrka som jag hämtar kraft ur.
Att det är ok att kräla i geggamojjan och gråta av förtvivlan.
Att det är ok att känna att just idag känns det skit, jag behöver inte tänka nästa steg eller nästa dag. Jag tillåter mig att vara i det som är där just då.

Av just ovan nämnda anledning finner jag kraft att ladda om.
”Better days will come” som en vän skrev.

Men vi ska aldrig stänga inne våran ångest, rädsla eller oro. Låt den ta den plats den behöver, annars kommer den för alltid gnaga att inom dig. Ouppklarade katastrofer förblir just det.

Jag räknar dagar tills återbesöket hos min bröstsköterska. T O R S D A G – då äntligen får de lätta på förbandet.
Förbandet som sitter som en svångrem, hååååårt hååårt över min ömma byst.
Men jag har tänkt härda ut.
De får fylla på min protes sakta sakta. För nu har tre läkare konstaterat att detta är det enda alternativet för mig. Hade jag haft mer ”hull” hade den lindrigare varianten med att skapa ett bröst av egen fettvävnad varit att föredra, men nu går inte det.

Livet är och förblir min drivkraft och motor.
Än har jag så mycket kvar att ge.
Både till mig, till dig och till er ❤

Med kärlek,
Anna

12 svar på ”Om att ladda om, om och om igen”

  1. Det är bara den som är stark som vågar visa sig svag, och den styrkan besitter du verkligen. o njut av kvällen

  2. Vackra Anna. Varför ska du behöva lida så fruktansvärt. Jag tycker sååå synd om dig
    Det ÄR synd om dig och fruktansvärt orättvist. Men det finns ingen rätt visa här i världen. Och rituals förresten. Världens mest underbara dofter
    Är också stamkund där. Kraaaam Inger ❤

    1. Livet ÄR inte rättvist. Men nu börjar det kännas bättre och idag ska jag träffa en vän som jag längtat efter <3
      Ja, Rituals - älskar deras produkter och de som jobbar där är såååå gulliga <3
      Varma kramar Anna ❤

  3. Jag har tänkt på dig fast jag inte alls känner dig egentligen, men undrat hur du har det nu i helgen och tänkt, ja det är så tufft för dig så hoppas att det ska bli bra alltsammans och då känner jag att det blir det. Det ska gå bra och bli bra allt. Tycker du var fantastisk som bestämde att nu går jag ut en stund.

    I mitt yrke har jag ingen erfarenhet av rekonstruktion av bröst, jag har istället suttit med de bortopererade och diagnostiken och jag kan säga att varje gång just det operationsmaterialet låg där och skulle tas om hand akut direkt efter operationen så kände jag sorg, sorg för den kvinnan, hur mår hon nu tänkte jag, måtte hon orka och så all behandling efteråt och den är olika, beroende på tumör och spridning i lymfkörtlar och jag tänkte alltid så tufft det är att vara kvinna. Och det är så annorlunda med hela bröstet mot om det är en del som tas bort. Vi förknippar det med liv också, det ger mat och liv så det är så unikt. Samtidigt får vi vara tacksamma för alla som arbetar med detta och mycket mer som är svårt, jag hade en kollega som skrek bara och sprang när hon såg detta, hon måste bli ”frikallad” från vissa områden men behövdes ju på kliniken, är brist på utbildade och kanske det går att förstå det också. Men inom detta måste man skärpa tills sig och göra det som ska göras men ändå ha känslor, det går att kombinera som tur är.

    Tänkte också på om du skulle efter expanderprotesen som fylls på för att vidgas sen kunna få egen vävnad men nu förstår jag när du berättar, det tycks som det annars är något enklare om det tas från magen och sedan kan växa ihop med den övriga vävnaden. Men så bra att du fått konsultation från fler läkare, tänkte föreslå det annars men nu har ni bedömt tillsammans. Hoppas att just fyllnaden som ska vidga, är med fys om jag förstått rätt och att det inte borde orsaka mer elände och smärta om det går långsamt, är ju det vi har i och runt våra celler i hela kroppen. Tänkte också på dina smärtor att det kan vara bindväv, muskler och nerver som blivit skadade mer än hos andra så det blev så rent hemskt för dig.

    Så nu hoppas och tror jag att det ska kunna fortsätta på ett mildare sätt med det du måste och hoppas verkligen att du ska få lindring från all smärta och att ditt besök i veckan blir på bästa sätt. Och ta hand om dig på mer än bästa sätt:-), önskar dig allt gott!

    1. Tack för all din omtanke och allt engagemang som du ger mig, det är oerhört värdefullt.
      Tänk så viktigt att vi får vara de vi är och bli respekterade för det.

      Ta hand om dig och ha en fin onsdag!
      Varma kramar Anna

  4. Tack för stärkande ord, dom lyfte min morgon och jag ska ta dom med mig hela dagen andas och tänka att det jag känner är ok.
    Ljus och kärlek till dig och din familj / Malva

  5. Älskade vännen….jag finner faktiskt inga ord….inga alls…
    Inget jag säger kan ju få det onda att försvinna…
    Vill bara att du ska veta att jag finns för dig…ALLTID…fast det det jag ju att du vet… <3 Jag älskar dig Anna…så som bara en vän kan…
    Puss och kram och en massa styrka och kärlek <3
    Katarina

  6. Å finaste Anna, vilket elände. Jag kan inte föreställa mig alls denna smärta och allt du varit med om. Igen. Men det är så betryggande med dina ord ”Livet är och förblir min drivkraft och motor”. Det känns så fint. För förstås så blir det bättre.
    Jag reflekterar lite runt det där med bindväv, har läst på om det på sistone och det är ju en rätt ny kunskap om den. Och fullt rimlig på alla sätt och vis – hur allt hänger ihop i kroppen med huden (vårt största organ), muskler, nerver och allt. Det är inte konstigt om man blir extra känslig efter att ha gått igenom en massa fysisk smärta under lång tid. Precis som minnen gömmer sig i hjärnan gömmer sig smärta i kroppsminnet på nåt vis.
    STOR KRAM TILL DIG!

    1. Hej fina Milla,
      Tack för din varm omtanke och fina ord.
      Jag fick en bok av maken, Hudbibeln, som jag ska läsa på i. Hur man även genom vad man äter påverka sin huds elasticitet.
      Ta hand om dig!
      Varma kramar Anna

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *