Om att ha fått bra besked

Bebisfötter… små små alldeles nya bebisfötter… med ett helt liv framför sig.
Ett helt nytt liv som kan vandra fram längs livets vägar och stigar. Livet, som ligger där likt ett vitt oskrivet blad och allt som händer är verkligen helt nytt.

De små fossingarna tillhör ingen mindre än min brorson. Den lille killen som kom till världen precis innan nyår. Så blev familjen helt plötsligt en individ rikare.

Det är en lycka att få säga att jag även blivit faster. Det är stort.
För nu är jag både moster och faster. Och jag är så hjärtinnerligt glad för mina syskonbarn.
Tjejerna som nu börjar bli så stora, men vi har en så himla fin relation. Det är jag så otroligt lycklig för.

Livet som serverat både det ena och det andra på både silverfat och barkbricka.
Ups and downs, himmel och helvete.

Men just nu är jag så fantastiskt glad över de positiva besked jag fått. För häromdagen fick jag brev från Karolinska som meddelade att alla mina värden var normala!! Just de orden ”värdena normala” har en extremt stor betydelse för mig. Sen att jag själv kanske är lite crazy och inte särskilt ”normal”, det är ju en heeeeeelt annan story 😉
Dessutom så var jag på min första årskontroll på bröstradiologin i veckan, och fick besked på plats att allt såg fint ut!!
Det är oerhört stort att få känna glädje i att allt har gått bra så här långt! Just nu tänker jag verkligen ta in det och bara glädjas åt dessa positiva besked.

Så ikväll tänker jag fira med ett glas bubbel här på Kosta Boda Art Hotel, där vi just nu befinner oss för Kick-off med min mans jobb. En oerhörd lyx att få följa med på dessa alltid lika trevliga sammankomster.

Nu lovar jag att jag ska komma igång bättre med bloggandet, för jag har saknat det massor.
Men det har varit ganska mycket på sistone helt enkelt.

Vänner, ha en underbar fredagskväll och helg så återkommer jag med lite bilder från vår resa och en hel radda massa andra saker som jag har lagrat i mitt huvud ett tag 🙂

Varma kramar Anna

8 svar på ”Om att ha fått bra besked”

  1. Underbart att läsa Anna ❤️
    Och som jag saknat att få ta del av dina tankar och ditt liv! Härligt att du är igång igen! Jag kommenterar ju inte så ofta men läser allt du så fint sätter ord på.
    Kramar

  2. Du är så himla bra på att sätta de rätta orden på allt.
    Har du aldrig funderat på att göra en bok av dina upplevelser, tankar och ditt sätt att bearbeta? Eller det kanske du redfan gjort för din egen skull, vad vet jag 😉

    Jag älskar ditt sätt att kunna och orka ”skämta” om eländet som du gjorde när du var mitt uppe i det. Log lite åt dina ord om ett bröst i en papperskorg någonstans… Du är för skön!
    Jag tror att din berättelse hjälper andra som är i din situation. OM jag, gud förbjude, drabbas av cancer så hoppas jag att jag kan vara lika stark som du varit/är.

    Så underbar bild på bebisfossingarna, finns det något sötare… 🙂
    Jag är också både faster och moster till barn i olika åldrar. Tyvärr finns ju inte min äldsta systerson kvar hos oss längre, men han skulle varit 32 år nu… (han var 22 när han gick bort) min yngsta brorson blir 7 år i år, så det är en rejäl spridning på kusinerna.

    Kram/Maria

    1. Å tack rara du för de fina orden.
      Faktum är att jag skriver på en bok, och jag vill gärna ge ut den.

      Bebisfötter, nä det finns nog inget mysigare <3
      Minns det inlägget... grep verkligen tag i mig. Livet, så orättvist många gånger...
      Ta hand om dig!
      Varma kramar Anna

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *